Henke berörde i sitt senaste kåseri ett intressant ämne, fördomar. Jag kan en hel del om detta ämne då jag inte är bättre än någon annan. Anklagade nyligen min gode vän från Finland för att vara rasist, detta efter att han hållt ett långt osande brandtal, men han blev inte svaret sen. Hur kunde han vara rasist som har fördomar om ALLA medmänniskor, utan urskiljning?!
Nåväl, det jag själv går upp i spin på har inte så mycket med etnicitet eller fina titlar utan mer personer som låtsas vara bättre än de är. ”Mycke’ skryt och lite verkstad” som ett populärt ordspråk beskriver situationen. Jag kallar dem ”läktarexperterna” – Ni vet ”Om de skulle kört det där rejset så skulle de minsann gjort det bättre” osv. Ett annat exempel är ”Kreditkortshyvlarna”, Ni känner säkert igen situationen, är där jag satt på ett sommarkafe med goda vänner och in glider ”värstingen och tar över hela spelplan av fordon”. Tiden stannar, folk slutar prata. Kaffekopparna förblir halvt urdruckna och snabbt bildas en klunga av människor som storögt står runt fordonet. Ägaren, givetvis en Brats* med alla attribut såsom kläder, bakåtkammat hår och ett par märkessolglasögon på toppen. Ägaren, kanske en VD på stort bolag, pekar stolt som en tupp på sin leksaks alla olika delarna och berättar för omgivningen hur otroligt mycket tid, jobb och pengar det kostat att få den i det skick den är nu! Snackare! DET är något att gå upp i spin på!
Nåväl Morfar mässade att man inte ska vara avundsjuk på någons lycka då man sällan känner till deras sorger. En ytligt bekant hade inte bara en utan fler ”numrerad-produktions-racer-motorcyklar” man kan döda för, nu pratar vi inte ”eftermarknads-påhängs-kit” utan Öhlinsframgaffel, monocuts och kolfiber färdigt monterat på fabriken, pris därefter. Även en grym italiensk sportbil huserade i garaget, klart man var avis. När det var träff i hans stad fick jag generöst nog övernatta hos honom, i något som visade sig vara en minimal lägenhet. Noterade en stereo från Bang-Olufsen, en säng och ”min” soffa. Inte mycket mer. Insåg därför ganska snabbt att mina fördomar kommit på skam, det inte handlade om rikedom utan prioritering på hög nivå! Karl’n ägde ingenting i övrigt, inte ens klädgalgar eller besticklåda - utan hade de fyra-fem besticken löst skramlandes i kökslådan. Med så mycket vackra fordon i garaget måste man vara lycklig! Därför blev chocken total, en motgång senare i livet och allt var över för egen hand. Så stor sorg bar han gömd innerst i sitt hjärta.
Även om jag verkligen försöker göra och ta reda på så mycket själv hamnar man förr eller senare i den sits att man måste rådfråga de som vet. Var därför i vintras till en "bysmed" som även han gick bet, men visste annan mekanisk firma där ”expertis” kunde finnas. Blev förvånad, för väl där mötte jag väldigt oväntat av just samma ”Herr Brats” fast nu på verkstadsgolvet, fortfarande bakåtslickat hår men nu med skyddsglasögon på knoppen. Noterade även den blå arbetsrocken och valkarna på händerna. Efter att fått ett klart trevligt bemötande och sakliga svar på mina frågor berättade han med stor skopa entusiasm återigen om vedermödorna med sitt eget hobbyfordon och hur den tog all tid och surt förvärvade pengar bara för att få leva som en kung varje sommar. Jag som tävlade borde ju veta hur det är. En riktig ”self-made” entusiast med stor självdistans visade det sig! Jag skämdes lite när jag gick därifrån….fördomar är en styggelse!
Som tillägg till Henkes konstaterande i krönikan, "fina titlar", skulle jag därför vilja lägga till ”klädkod”. Underskatta aldrig en person med slips eller, för all del ,”Gällivarehäng” för bakom kläderna och övriga attribut som tatueringar och piercing finns kanske just den expert och vän du söker inom just ditt favoritområde.....
Nåväl, det jag själv går upp i spin på har inte så mycket med etnicitet eller fina titlar utan mer personer som låtsas vara bättre än de är. ”Mycke’ skryt och lite verkstad” som ett populärt ordspråk beskriver situationen. Jag kallar dem ”läktarexperterna” – Ni vet ”Om de skulle kört det där rejset så skulle de minsann gjort det bättre” osv. Ett annat exempel är ”Kreditkortshyvlarna”, Ni känner säkert igen situationen, är där jag satt på ett sommarkafe med goda vänner och in glider ”värstingen och tar över hela spelplan av fordon”. Tiden stannar, folk slutar prata. Kaffekopparna förblir halvt urdruckna och snabbt bildas en klunga av människor som storögt står runt fordonet. Ägaren, givetvis en Brats* med alla attribut såsom kläder, bakåtkammat hår och ett par märkessolglasögon på toppen. Ägaren, kanske en VD på stort bolag, pekar stolt som en tupp på sin leksaks alla olika delarna och berättar för omgivningen hur otroligt mycket tid, jobb och pengar det kostat att få den i det skick den är nu! Snackare! DET är något att gå upp i spin på!
Nåväl Morfar mässade att man inte ska vara avundsjuk på någons lycka då man sällan känner till deras sorger. En ytligt bekant hade inte bara en utan fler ”numrerad-produktions-racer-motorcyklar” man kan döda för, nu pratar vi inte ”eftermarknads-påhängs-kit” utan Öhlinsframgaffel, monocuts och kolfiber färdigt monterat på fabriken, pris därefter. Även en grym italiensk sportbil huserade i garaget, klart man var avis. När det var träff i hans stad fick jag generöst nog övernatta hos honom, i något som visade sig vara en minimal lägenhet. Noterade en stereo från Bang-Olufsen, en säng och ”min” soffa. Inte mycket mer. Insåg därför ganska snabbt att mina fördomar kommit på skam, det inte handlade om rikedom utan prioritering på hög nivå! Karl’n ägde ingenting i övrigt, inte ens klädgalgar eller besticklåda - utan hade de fyra-fem besticken löst skramlandes i kökslådan. Med så mycket vackra fordon i garaget måste man vara lycklig! Därför blev chocken total, en motgång senare i livet och allt var över för egen hand. Så stor sorg bar han gömd innerst i sitt hjärta.
Även om jag verkligen försöker göra och ta reda på så mycket själv hamnar man förr eller senare i den sits att man måste rådfråga de som vet. Var därför i vintras till en "bysmed" som även han gick bet, men visste annan mekanisk firma där ”expertis” kunde finnas. Blev förvånad, för väl där mötte jag väldigt oväntat av just samma ”Herr Brats” fast nu på verkstadsgolvet, fortfarande bakåtslickat hår men nu med skyddsglasögon på knoppen. Noterade även den blå arbetsrocken och valkarna på händerna. Efter att fått ett klart trevligt bemötande och sakliga svar på mina frågor berättade han med stor skopa entusiasm återigen om vedermödorna med sitt eget hobbyfordon och hur den tog all tid och surt förvärvade pengar bara för att få leva som en kung varje sommar. Jag som tävlade borde ju veta hur det är. En riktig ”self-made” entusiast med stor självdistans visade det sig! Jag skämdes lite när jag gick därifrån….fördomar är en styggelse!
Som tillägg till Henkes konstaterande i krönikan, "fina titlar", skulle jag därför vilja lägga till ”klädkod”. Underskatta aldrig en person med slips eller, för all del ,”Gällivarehäng” för bakom kläderna och övriga attribut som tatueringar och piercing finns kanske just den expert och vän du söker inom just ditt favoritområde.....
Kommentera gärna.
AM
*Brats enligt Wikipedia.
Brat (vanligen med engelskt uttal: [bɹæt]) har olika innebörd på svenska och engelska trots att det är ett lånord från det senare språket. På svenska är det en (oftast pejorativ) beteckning på ungdomar och unga vuxna personer från överklassen med en utmärkande kläd- och livsstil och attityd. Personerna sägs sakna egen inkomst och leva på sina välbärgade föräldrar. Ordet brat är förknippat med en särskild klädstil, där ett genomgående tema är att kläderna är av något dyrare karaktär men inte nödvändigtvis propra. Pikéskjortor, åtsittande slitna och lappade jeans sam bakåtkammat hår (backslick) anses utgöra viktiga tillhörighetstecken.
*Brats enligt Wikipedia.
Brat (vanligen med engelskt uttal: [bɹæt]) har olika innebörd på svenska och engelska trots att det är ett lånord från det senare språket. På svenska är det en (oftast pejorativ) beteckning på ungdomar och unga vuxna personer från överklassen med en utmärkande kläd- och livsstil och attityd. Personerna sägs sakna egen inkomst och leva på sina välbärgade föräldrar. Ordet brat är förknippat med en särskild klädstil, där ett genomgående tema är att kläderna är av något dyrare karaktär men inte nödvändigtvis propra. Pikéskjortor, åtsittande slitna och lappade jeans sam bakåtkammat hår (backslick) anses utgöra viktiga tillhörighetstecken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar