Läste om Peter Lindén i Classicbike

Publicerat 29 April på Classicbike.se

Apropå race i helgen så dök Peter Linden upp i sadeln som han brukar göra ibland. 

Jag tål inte karln’ sedan han körde om mig uppe på Falkenbergs kurbs för fem år sedan, sedan får det ihärdiga ryktet om hans trevlighet vara hur sant som helst. 

Alla som endast ens har touchat Falkens rödvita vallgravar vet vad jag menar. 

I efterföljande kurva funderade jag på allvar om tomteblossen från hans fotpinne skulle sätta brännmärken på min nyvaxade kåpa. Varför ska jag visa honom respekt, det var säkert över tio år sedan han var världsmästare. Dessutom är jag övertygad om att han tröttade ut konkurrensen då han harvade år ut och in.

Nu dök han ju upp igen, denna gång på Anderstorp. Jag var lite oförberedd annars skulle det inte ha hänt. Det störde min rytm innan han var i idealspåret så jag kunde haka på, jag menar vi är ju lika snabba. Ut ur kurvan hade han vunnit ytterligare någon meter då jag inte fick till ingången perfekt, klart hans fel som stökar till. Ut på efterföljande raksträcka slipstreamade jag honom samtidigt som jag läste däcksreklamen till förbannelse på hans ryggtavla. Vi inbromsningen slog jag av lite tidigare, ville ju inte köra på. 

Men det blev onödigt tidigt så han fick ytterligare någon meter tillgodo. 

I min iver in något för tidigt i kurvan för att positionera mig, varför? Tja…utifall att.

Jag var inte orolig, avståndet nu var inte längre än vad en rejäl inbromsning efter karusellen skulle fixa. Den jäkeln hade tur när vi hann i fatt framförvarande då han kunde smita förbi vid inbromsningen. Min tur fick vackert vänta. Tiondel tidigare på gasen och hundradel senare på broms Så där höll det på varvet ut. Genom åren har jag konstaterat en ganska bra regel. 1 sek per 1000 meter skiljer oss åt. VM och mig. Det är allt, en futtig ”1001”, man hinner inte ens säga "1002". Jag ä r lika snabb som Linden, men ändå. På Anderstorp's 4 km motsvarar det inte mer än 150 meter, per varv, ungefär. Motsvarande? Tja hela start och målrakan?

Innan jag lägger hjälmen på hyllan har jag en lika enkel som genialisk plan. 

Kanske finalen på Anderstorp är rätt plats. Efter "flygrakan" väntar jag helt enkelt fyra sekunder med att bromsa. Samtidigt som jag passerar en garanterat förvånad viggenpilot skall stridsropet ljuda "här får du för gammal ost". Sen är vi kvitt. 

Jag menar, hur svårt kan det vara?