De sju små dvärgarna på startlinjen.

Om du frågar mig är det en sorlig syn.

Publicerat på Classicbike.se den 13 Januari 2012 

Det var som om de sju dvärgarna stod på startlinjen i det lokala crossmästerkapet. Där fanns "f.d. proffs", "uppåtgående", "otränade", "bakfull", "evigt trasiga", "pojkkvaskern" och inte minst undertecknad.

För att hålla motivationen uppe kryddas varje träning i slutet på körtiden med racet med stort "R", ibland flera gånger samma vecka. Det bästa med dessa race är att ingen kommer ihåg resultaten från gång till gång annat än att f.d proffset vann med den uppåtgående i hasorna! Ett slags "what happens in Vessingsboda, stays in Vessingsboda" med andra ord. Allt föregås och avrundas av ett evigt psykande, undertecknad har fått höra mer än en gång att jag framgångsrikt bevakat sistaplatsen. "When the flag drops, the bullshit stop" brukar jag vuxet påpeka.

Ute på den stubbminerade åkern går starten, vår vana trogen låter vi alltid f.d proffs och den uppåtgående elitåkaren få ett rejält försprång redan in i första böj. De har ju ändå 180 bakhjulshästar, vardera! Racet handlar till lika stor del att inte bli varvad av ”f.d.” och ”kommande” som att överleva de tio till femton varven vi kör.

Redan innan andra svängen pressade jag mig enkelt förbi "evigt trasig" som vanligt med vind bakram och utan fungerande fjädring, hamnar därefter bakom den "otränade" som kört relativt fort men kort. Innan ens det andra varvet är avklarat har nämligen den "otränad" snuddat vid sin andra hjärtinfark och kör på ren och skär sisu vilket brukar räcka något varv till. Jag tar rygg på den "unge" som jagar "bakfull". Spriten och de sena kvällarna kräver sin tribut, efter tre varv körda skakar "bakfull" på huvudet och kör åt sidan mer eller mindre frivilligt, kanske för att spy igen i hjälmen? Ligger tätt bakom och stresstestar den unge pojkkvaskern som kör aggressivt men lite ojämnt, de meter han drar iväg äts fort upp av missade inbromsningar och slarvigt tagna hopp och kurvor. Ett större misstag ut i spenaten och undertecknad kan defilerar in i mål som trea.

Efteråt ska det givetvis ältas och förklaras. Alla vet, men ändå ska det ifrågasättas. Undertecknad delar gärna min hemlighet för er läsare. Jag bantar! Det är allt. Bantning, ”is da the shit man!” Att banta är enkelt, det enda man behöver göra är att a l l t i d tänka på att äta rätt, träna regelbundet och undvika fest o sprit. Sommar som vinter. Plätt lätt, evig kamp kan jag berätta. Varje slag måste vinnas, kriget tar aldrig slut. Hur svårt kan det vara om man vill komma trea i "Vessingsbodacrossmästerskapen", ett mästerskap ingen kommer ihåg...