Avundsjukt har vi väl alla stått på sidan om och sett sponsordekalerna. Som betraktare och utan att ha en aning om vad som ligger bakom är vi övertygade om hur kul och vilket enorm ekonomiskt uppsving det måste vara. ”Glassa på playan i väntan på start”. Stora feta dekaler signalerar ”vilket vinnarämne”. Fast sittandes i sadeln utan resultat förvandlas dekalerna lätt till det dåliga samvetet.
En framgångsrik karriärkvinna berättade under middagen hur hon drömde om att bli laxfiskare istället. Avundsjukt kunde hon vid sin sommarstuga se hur de puttrande gled ut på solbadande hav med sina stora snipor. ”Det verkar underbart att bestämma var och när man ska jobba”, var sensmoralen. Några betänkligheter över ränta och amortering för båt och utrustning, vilket kräver jobb även i hällande regn och issörja, fanns inte i hennes värld.
En kille som nyligen genomfört en crosstävling försökte med stor portion självförtroende inlevelsefullt förklara för lokala bysmeden och tillika sponsorn att ”två från slutet” egentligen var en sportslig framgång och inget annat. Svaret var inte nådigt. ”Vilken svada, hade du haft gashantaget i käften hade du vunnit lätt”. Gör om gör rätt.
Crossåkaren såg inte längre ut som en vinnare när han lämnade butiken. Kanske han skulle satsa på laxfiske istället?
Oavsett är det bara den som inte är satt i skuld som är fri, på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar