måndag 3 november 2014

Att fuska är inget problem, att lära sig leva med det är utmaningen.

Upplagd på Classicbike 7 mars 2013

Det hände sig ju så att CafeRacern (FemmeFatale) skulle ihop "hastiga tag" då våren redan var fullbordad, så att säga. Jag är nog den enda som råkat ut för detta fenomen och varje år. Hur som helst så monterades navet i bakfälgen ihop med ett par något för långa bultar, i brist på annat. Nästan 20 mm stack de ut från muttern, även med bricka. Detta har givetvis ingen praktisk betydelse annat än lite extra dödvikt som roterar, men var en lisa för en raceoholic-själ där varje onödigt gram är sin vikt i bly. Det som är funktionellt och optimalt är dessutom snyggt, vilket inte är helt oväsentligt på en Caferacer. Det är ändå förvånansvärt konstigt hur man kan lära sig leva med vissa saker under förespegling att det är ett lämpligt jobb senare, t.ex. samtidigt som man ändå byter det dåliga bakdäcket. Speciellt med tanke på att det rullade två somrar till.
Hur som helst, årets "Mälaren runt" blev en plåga då jag 'nybullad och fikad" kommer ut från Cafet bara för att konstatera att en av de "MC-personer" jag högaktar just för sitt vackra konstnärshantverk står och granskar detaljarbetet på eländet. När den inbillade blicken närmade sig bultarna växte de med en känslomässig ångest, mätt i milllmeter. Tanken föresvävade mig att avbryta inspektionen genom föregå händelsen och vråla "hela världen står i brand men du hakar upp dig på petitesser" och sedan ursäkta sig med en hastigt påkommen Tourettsymptom. Deoderanten svek långt tidigare, som vanligt, varpå den berömda nordiska näven istället knöts i fickan samtidigt som en stilla bön och lika mycket löfte avgas, "n u  d j ä v l a r   s k a   d e   k o r t a s !"
Med Caferacern på bänken och bakhjulet demonterat b o r d e det vara en enkel procedur. Absolut enklast är att spänna fast dem i skruvstycket och montera en mutter som stöd och sedan sätta vinkelslipen på för direkt återmontering på plats. Men nej, det ska kapas med svarv för då blir det snyggare snitt samtidig som de "pimpas". Så i helgen fick jag lov av familjen att avvika från gängse förväntningar för att med lite egentid infria mitt tidigare löfte. 
Men tydligen bör man inte vänta några veckor efter demontering och byta garage, för då kan lätt en av de sex lätt trollas bort. I vanliga fall, för alla utom Norr-, och Ålänningar, är detta inget problem. Man går till närmaste välsorterade firma, slänger en tia på disken och säger med myndig stämma "en M8 x 120 Insex - hastiga tag". Andra väntar på Posten eller blir granne med Sifverts. Några tar fusket till högre nivå med gängstång. Vi som inte fattar försöker lösa det, som vi kallar det "på riktigt". Det är ju ingen som tar ansvar längre! Det är ingen slump att garagen på holmen är lika välutrustade med värdig maskinpark som skruvutbudet på hyllorna skralt. M8 SEXKANTSKALLE upp till en meter (för snickare) går tydligen alldeles bra att uppbringa på holmen, så en motsvarande 120 mm inhandlades för att paras ihop med en alldeles för kort M8-insex. 


För att då det rakt och fint så kapades både insex och sexkantbulten i svarven och gängades med M5 hane/hona. Sedan fick den smaka på TIG'en och lackbåsen. Väl hemma klagades det på att "fixen i verkstaden" var allt annat än snabb. Men herregud, jag måste ju hinna lyssna på musik och dricka kaffe också! Bakhjulet blir bra, så i sommar får man gärna trynas bäst man vill - hög som låg. Ja så länge blicken hålls borta från fästet till ljuddämparen som står på tur.... tar samvetet aldrig slut och hur många delar finns det egentligen på en Cafe-racer? 





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar