måndag 3 november 2014

Konsumentupplysning a'la Svenska Bike

Publicerat den 28 Augusti 2013 på Classicbike.se

Vi som på -90 talet växte upp med tidningen "Svenska Bike" (SuperBIKE) fick alltid uppfattningen att "det beror på". Det fanns ju ingen som vågade peka med hela handen! Skulle man köpa en Suzuki GSXR1100 eller Yamaha FZR1000, så berodde det alltid på om man skulle köra långt, brett eller ha roligt. Det beror på om motorkarraktären i ZXR750 passade ändamålet. CBR vs FZR fjädring, snabbt eller bekvämt? Förnuftigt eller kul? Beror på vad som är bäst för just dig som läsare. Tillslut avgjordes eventuellt hojköp om färgsättningen fanns tillgänglig, ja det b e r o d  d e p å om det matchade skinnstället givetvis. Det tvivelaktiga rekordet i velande hade nog däremot Engelska Bike som hade ett test på tio sidor av 125'or där man hårdtestade sju stycken. De vägdes, mättes, klämdes, särskådades, toppfarttestades, plockades isär, kördes i vindtunnel men det hela tävlingen avgjordes av en för fotosessionen inhyrd fotomodell med uppenbart fasta tuttar, "Cagiva Mito is the best one, because I like the colour” (Hihihi).

Ingen ordning alls! Det händer sig att när man kört några år så ombeds man av släkt och vänner att ge råd vid MC inköp, men sådana undviker jag att ge om jag bara får ansvar men ingen fördel. Du kan ändå inte skriva på näsan vad andra ska tycka och i syvende så har alla rätt att göra samma misstag som undertecknad genom alla år.  

Som ägare av en relativt udda fågel, Ducati Scrambler 1971 får jag ofta frågan, "de är ganska dyra men är de ett bra köp" ? Jag brukar dela in svaret i två delar. Om vi börjar med den tekniska delen, helt djävla värdelös!  Man ska ha korta ben och långa armar (sitter ibland på bönpallen och kör), svag 350 cc motor, ligger man på tanken gör den 110 km/h, sätter man sig upp rasar det till 90 km/h. Vi pratar alltså toppfart, herregud 125'or från samma årtionde går fortare. Klonkig växellåda, odistinkt koppling, Orolig tomgång, svårdoserade och värdelösa bromsar, hård och oprecis fjädring, tanklocket håller inte tätt, instrumenteringen fladdrar hit och dit så man vet inte om det går 50, 70 eller 30 inte heller om motorn varvar 3.000 eller 4.000 eller 2.000 v.p.m. 6V systemet talar för sig självt och ger belysning därefter, ingen skillnad på hel och halvljus i Lux, båda ger "ledljus" om man har tur. Batteriet på ett ton, ca vikt, ger däremot väldigt fin viktbalans då hojen är byggd runt det. Elsystemet rent allmän trillar isär bara man tittar på det, kortslutning och man vrider lampknappen åt fel håll som skulle gjort Lucas stolt. Sadeln hög, hård och tjock vilket framkallar träsmak redan efter kort tag. Ljuddämparen bränner sönder sulorna och skosulor finns det gott om för fotpinnarna för förare och passagerare sitter så tätt att man delar utrymme.  

Sedan finns det den känslomässiga biten, vad brudarna glor! Finns inget fränare än att köra orakad i min “välhängda” läderjacka, arbetsbyxor och kängor! Solbrillor matchar den polkagrisrandig pappkartonghjälmen perfekt eller varför inte om jag är på humör den metallicspygrön "Nova" hjälm från 1960 talet och som luktar lite illa. "Dream on babies" blicken brukar jag slänga frikostigt runt mig, Scramblern e' bara min, du får skaffa en egen! Mig passar den perfekt! Slutsatsen kan således bara vara, som "Svenska Bike" hade sagt det, "det beror på vad du ska ha den till".


Frågor på detta?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar