Lidingö MCK's klubblokal har gått i graven.
Var där förra veckan och städade upp när jag plötsligt hittade min absolut första MC hjälm, som varit "försvunnen" i evighet. En svart Shoei med svart visir, två små vita repor vittnar om den där kvällen i Oslo när SRX6'an stöp på massivt oljeutsläpp vid rödljus. Min stora förälskelse och jag hade precis innan haft vårt första riktiga 'gnabb' men jag överlevde kraschen, det gjorde även vårt förhållande måste man väl konstatera så här 20 år senare. Yamahan den vart såld sedan länge tillbaka. Hur som helst fick nu hjälmen komma "hem" till garaget, för så mycket minnen slänger man inte bort om de lyckas komma tillbaka.
Var där förra veckan och städade upp när jag plötsligt hittade min absolut första MC hjälm, som varit "försvunnen" i evighet. En svart Shoei med svart visir, två små vita repor vittnar om den där kvällen i Oslo när SRX6'an stöp på massivt oljeutsläpp vid rödljus. Min stora förälskelse och jag hade precis innan haft vårt första riktiga 'gnabb' men jag överlevde kraschen, det gjorde även vårt förhållande måste man väl konstatera så här 20 år senare. Yamahan den vart såld sedan länge tillbaka. Hur som helst fick nu hjälmen komma "hem" till garaget, för så mycket minnen slänger man inte bort om de lyckas komma tillbaka.
I kväll vart den tillfälliga donatorhojen (Landsväg) till teamets racer återställd och fick komma ned från "slaktbänken" igen. Leverans utlovades ikväll så fast tempen var löjligt låg och vägbanan blöt fick det bli en kort hojtur mellan garagen för återlämnandet. Den svarta hjälmen låg närmast till, så det fick tjänstgöra igen.
Väl framme kunde jag bara konstatera 20 år av frånvaro är lång tid och att hjälmens inredning stannat kvar på huvudet. Men huvudsaken är att man har skoj när man åker hoj.
Väl framme kunde jag bara konstatera 20 år av frånvaro är lång tid och att hjälmens inredning stannat kvar på huvudet. Men huvudsaken är att man har skoj när man åker hoj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar