Som boendes på sten i Östersjö kommer jag ofta i kontakt med Finnar. Lika mycket som jag har svårt för det finska språket gillar jag den finska mentaliteten. Visst jämfört med Svenskar är Finnar lite vemodiga och "trivs bäst när det går som sämst" men de har Sisu vilket bär med sig att de inte ifrågasätter allt hela tiden utan kör på - på gott och ont. Det är ingen slump att ska man vinna krig ska man ha tysk disciplin, amerikanska vapen, finska soldater och en italiensk fiende.
Min yngsta son och jag försöker oss på motocrossåkandes ädla konst, det är kul att han har mer tävlingsinstinkt än farsgubben kombinerat med lite finskt djävlar anamma, vi får se hur långt min ekonomi räcker. Hittills har det varit snålt med barn på Crossbanan men nu vädrar vi morgonluft. I kölvattnet av detta får man försöka ställa upp när andra föräldrar visar intresse, eller ännu bättre telningarna själva. Nyligen blev jag kontaktad av en förstående mor som berättade att hennes sons största önskan var att prova på motorcross. Vi lånade således ut både hoj och skydd plus instruktioner. Provkörningen visade sig vara en succé men "nej", det skulle inte bli mer. Med förvåning fick jag veta att mor hoppades på att sonens dröm av sig självt skulle förvandlas till sand i och med provkörningen, för någon tid för skjutsanden till crossbana fanns rakt då inte. Det var rytmisk dans som gällde, därmed basta!
Beklämmande inställning hos en förälder, om du frågar undertecknad. Kommer min son hem och berättar att han vill börja med rytmisk dans, ja då förklarar jag helt enkelt att bilen är trasig, "sätt dig på Crossdjäveln och håll käften". Barn måste ju få ha roligt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar