Jag vet, som småbarnsförälder ska man inte tappa besinningen, men gränsen var faktiskt nådd för vad man kan ta emot runt kaffebordet och av andras ouppfostrade ungar. Detta inför gemensamma vänner och vittnen. Jag var tvungen att göra en markering. Fullt införstådd att utmaningar av denna typ är enbart barnsligt, löjeväckande, hypotetiska och av tveksamt inslag. Speciellt om man ska låtsas vara något slags moraliskt föredöme för sina egna barn. Jag vet också att jag har allt att förlora och inget att vinna mot denna pubertala hormonstinna ungdom men nu är det försent med klokhetens kranka blekhet så här dagen efter. Sagt är sagt även om det var gjort i stridens hetta. Pinsamt medveten om att ”gunghästen” som den nedlåtande kallades (och som det egentligen handlade om) kommer få det svårt på en renodlad crossbana, men en Endurohoj är ändå en vidareutveckling av något och motståndaren (även om han nu råkar rankas som en riktigt bra tävlingsförare inom motorcross) kommer ändå att sitta på en hög med skit från Kina.
Förvisso har de exalterade skitungarna i motståndarlaget nu svetsat om ramen (tio gånger), uppdaterat svingen, hjul, styre, framgaffel, däck och bakfjädring varefter originaldelarna sprättat i tusen bitar. En borstad gris är bara en finare gris. Sedan brukar ungdomligt övermod straffa sig. Rättvisa kommer att skippas. Visst jag har blivit ifrånkörd av cross 125’or, men deras verktyg är i grund och botten bara en uppborrad 110 cc, nu på dito 160. Visst låter den rappt i motorn med annan fögge och går lätt på bakhjulet, men det ÄR en kinesisk FIDDY, jag vidhåller alltså att det är inget annat än en hög med skit. Den kommer paja långt före mål. Ska bara fixa bromsarna på Volvon 245'an så kommer jag med Enduron, tryggt och väl förankrad på släpet i kväll till crossbanan och står för min del av utmaningen. Ungdom ska käka grus. Inga problem, alls. Inte alls...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar